krönika

Å här är idén:
Nu när jag faktiska har pluggat det här, är intresserad och har en c-uppsats i ryggen så kanske jag borde skriva om den Latinamerikanska vänsterkoalitionen. Jag tycker ju faktisk att det här med ALBA är jävligt intressant. Och viktigt. Talar man inte alltid om att fattiga länder måste hjälpa sig själva, att inte västvärldens påtvingade nyliberala projekt funkar i en annan typ av socio-kulturell situation. Då låter plötsligt en socialistiskt inspirerad handels- och integreringspakt väldigt bra. Jag vill framhäva den marxistiska grundidén i dett antagande. Av alla efter förmåga - åt alla efter behov.

Med hjälp av sin stora gas och oljetillgång kan det relativt rika Venzuela sälja dessa produkter till ett förmånligt pris till sina grannar. I gengäld skickar Cuba human resources i form av doktorer och lärare för att hjälpa Venzuela med sitt läskunnighetsprojekt. Man säger att inget är gratis. Det må stämma, men allt måste inte handla om pengar. Tjänster och gentjänster. Cuba får olja - Venezuela får läkare. Win-Win? Det är svårt att säga så här tidigt i processen av ALBA. Pessimisterna tror att Venezuela kommer hamna i en hegemonisk position som det största och rikaste landet, något som inte utgår från ALBAs stadgar. Men om, är det då värt det att byta den utlänska hegemonen USA mot den inomkontinentala Venezuela? Det är en helt annan fråga, eller där ljög jag, helt främmande är den inte för ämnet men den är inte mitt fokus. Idag i alla fall.

Men det är inte bara en fin tanke utan ett riktigt försök att ändra dagens profitdrivande handel. Modern högskalig byteshandel. Ska vi kalla det retro eller framåtanda? Det minsta vi kan göra är i alla fall att uppmärksamma projektet och ge det en chans. I värsta fall kan vi lära av dess misslyckande men förhoppningsvis av dess framgång.