Är det minsta man kan säga. Jag blev sjuk på fredagen och gick hem från skolan med feber. Sen proppade jag i mig ipren och nässpray för en middag hos Lova. Sen jobbade jag natt på Rocks. Det var kall luft i den så kallade varmluftsfläkten. Dörren var öppen hela kvällen. Jag jobbade i jacka. Blir väckt kl fem (dvs en timme efter jag somnat) av mitt ex som tycker att jag ska rädda honom när han hamnar i trubbel. Igen. Eftersom han använt upp ca 20 nattliga räddningar och jag aldrig fått något tillbaka förutom en full snarkande spritsinkade ex i min säng sa jag nej. Kl halv sju ringde han för att förklara att han är besviken på mig och att jag i förlängningen är en dålig människa. Vilket jag hade förstått av de 4 milslånga anklagande smsen.
Min kära vän har blivit dumpad av sin dumma pojkvän och är helt förstörd. Vilket gör mig förstörd för inget jag säger kan få henne att må bättre. På lördagen skulle jag å J trösta henne, men då råkar jag fråga om J och hon ger tråkiga nyheter och gråter. Det slutar med att jag, fortfarande sjuk, går till jobbet och har bara lyckats få min andra vän att gråta istället för att trösta den första. Det var varmare på jobbet. Sjukt mycket folk. Jag insåg igen varför jag slutade jobba där. Jag hatar människor. Speciellt fulla äckliga rocks-människor.
Sen var det söndag. Ljuvliga söndag. Jag mam å stell åt grekisk hämtmat, hembakad rulltårta och drack vin. Sen gick jag å bror på hans julklapp, dvs Local Natives på Debaser. Konserten var asbra men vad vi inte hade väntat med var att stå i -10 C på Karl Johans Torg och skaka tänder och tår i kalla converse.
No comments:
Post a Comment